Viva La Tim

Denna veckan har jag varit hemma ifrån jobbet. Inte gått dit, inte hört av mig varför. Jag ringde i måndes och sa bara att jag inte mådde bra att jag skulle vara hemma en dag iallafall. Jag skulle ringa dagen innan jag kom tillbaka. Det har nu gått 5 dagar och jag kan stanna hemma totalt 7 dagar utan att uppge någon form av anledning. Blir kanske fler? Jag har inte varit fysiskt sjuk eller något sånnt. Och mentalt är har jag mer energi än många andra. Problemet är att jag har aldrig riktigt bara fått vara sedan pappa dog. Det har alltid varit någonting att deala med. Bouppteckning mesta dels. Och det i sig har varit som arbete. Så jag har bett världens bästa mamma om hjälp med det. Hon har skött allt. Jag har bara inte orkat. Jag är så fruktansvärt tacksam för det. För hade jag gjort det hade jag nog fane mig skjutit mig själv i huvudet. Jag hade ballat ur totalt. Så tack för den morsan. Problemet med jobbet är att jag går dit men jag är inte där. Jag känner att jag inte riktigt presterar överhuvudtaget. Jag är inte motiverad. Varje dag går ut på att försöka så just den dagen att flyta på snabbare. Så jag kan få gå hem och göra allt det där som jag hellre vill göra. Samtidigt kan jag definitivt inte tänka mig något annat att göra för närvarande. Jag vill bara vara fucking arbetslös. Är det okej eller? i dagens samhälle? Är det okej att bara få vara en jävla latmask och inte bidra med ett piss? Frågan är bara hur jag ska förklara detta för chefen. Och hur jag ska lösa penga situationen. Jag har visserligen livförsäkringen, men den vill jag ju inte gärna spendera i ett svep. Hade kunnat göra som farsan gjorde och dra till indien. Så gjorde han alltid när han var arbetslös. Eftersom det är billigare där att leva så tjänar han på det. Smart man min farsa. Synd att han var tvungen att trilla av pinnen så tidigt.